Skrivit om nakenhet innan. Själslig nakenhet..

Det är i mina ögon bland det vackraste en person kan göra. Klä av sig, lager för lager. Ta bort alla roller man spelar. Alla saker man försöker vara. Slutligen så är det bara den ärliga, nakna personen kvar. Det är den största komplimang man kan få, att någon gör detta för dig. Klär av sig.

Om du sen väljer att göra det samma. Klä av dig lika mycket. Helt och hållet.

När ni sen står där, nakna. Som dem ni är, inte dom ni försöker vara. När push-up-bh’n och tupén är borta. När tuffheten eller kaxigheten är uppknäppt och avtagen.

Ni iaktar varandra. Ni möts. Ni tycker om det ni ser. Självklart ser ni båda skavanker. Ingen är ju perfekt. Men ni tycker om dem med. Ärren är ju lika mycket en del av en person som den oskadade huden.

När ni då pratar, kommunicerar och möts. Då, då är ni nära. Då har ni närhet. Då är ni vackra. Vackrast.

Jag vill göra det ni gör. Jag vill komma in i din famn. Vara naken och omslutas av dig. Jag vill vara vackrast för dig.