Som i en bastu.

Hettan.

Kinderna röda, svettiga händer. Nej, våta händer.
Svetten rinner nånstans innanför alla lager kläder.

Ett leende.
Man vet inte vart man skall ta vägen.
Titta neråt, titta uppåt, åt vänster eller höger.
Man vågar inte möta blicken

…trots att man inte vill nåt hellre…

än att svettas tillsammans, att ta av alla lager kläder
att se den blicken och besvara leendet.

Skrivit om nakenhet innan. Själslig nakenhet..

Det är i mina ögon bland det vackraste en person kan göra. Klä av sig, lager för lager. Ta bort alla roller man spelar. Alla saker man försöker vara. Slutligen så är det bara den ärliga, nakna personen kvar. Det är den största komplimang man kan få, att någon gör detta för dig. Klär av sig.

Om du sen väljer att göra det samma. Klä av dig lika mycket. Helt och hållet.

När ni sen står där, nakna. Som dem ni är, inte dom ni försöker vara. När push-up-bh’n och tupén är borta. När tuffheten eller kaxigheten är uppknäppt och avtagen.

Ni iaktar varandra. Ni möts. Ni tycker om det ni ser. Självklart ser ni båda skavanker. Ingen är ju perfekt. Men ni tycker om dem med. Ärren är ju lika mycket en del av en person som den oskadade huden.

När ni då pratar, kommunicerar och möts. Då, då är ni nära. Då har ni närhet. Då är ni vackra. Vackrast.

Jag vill göra det ni gör. Jag vill komma in i din famn. Vara naken och omslutas av dig. Jag vill vara vackrast för dig.

Krävs det verkligen bara 4 mail…!?

Just nu är jag förvirrad, glad och har en viss prestationsångest.

Får vara en komplimang från gårdagen. Mail från en läsare..

“Jag hittade din blogg för bara några dagar sedan. Något där tilltalade mig, så jag har kommit tillbaka. Jag tycker om din blogg, helt enkelt. Det är en komplimang :)”

Tack!

En läsare frågade mig per mail om jag var en person som behöver mycket uppmärksamhet och bekräftelse. Hon tyckte det verkade så i bloggen.

Svaret är inte helt enkelt. Men skall ge det ett försök ändå.

Jag är en sån där kille som vuxit upp med att få höra att jag är snäll, trevlig, smart och eventuellt nån gång söt. Väldigt sällan har jag blivit kallad snygg. Det har säkerligen gett mig en aningens skev självbild. Jag trodde nog länge att jag var det som folk sagt till mig. Snäll, trevlig men inte så snygg. Man blir sån när man lyssnar för mycket på andra.

Idag har jag slutat lyssna allt för mycket på vad andra tycker. Vad andra säger. Idag känner jag mig som en kille som nog är snygg. Enligt vissa i alla fall. Tillräckligt många. Det gör nog att jag är snyggare. Kanske inte trevligare. Jag är ju kaxigare. Jag är mer självgod. Mer självtillräcklig.

Rent intellektuellt vet jag ju att en komplimang för min person är finare. Den har jag ju arbetat med. Format och ändrat på. Det är ju mitt resultat. Utseendet lever jag med. Kan självklart förändra det oxå. Men byte av frisyr känns lagom. Behöver inte nya tuttar lixom.

Men jo, jag vill fortfarande bli sedd och jag vill fortfarande ha massa uppmärksamhet. Helt klart så är bloggen en av de situationerna där jag fiskar mest. Där jag står i centrum. Ni är ju mina läsare. Ni läser mina ord. Samma som med musiken. Jag spelar, publliken lyssnar. Och förhoppningsvis uppskattar ni det.

Jag älskar det. Känslan av att synas, av att finnas. Men jag vill inte ha den jämt. Detta räcker bra för mig. Det jag har idag.

Fast, att bli sedd av Henne känns ju alltid mysigt. Så det vill jag oxå. Se på och bli sedd av Henne. Först måste jag ju bara hitta Henne.

~ O ~

Jag kom upp till jobbet i tid trots att jag sov värdekasst
Jag ska förhoppningsvis fortfarande fika med en vän
Jag har mailat en bloggare
Jag har mailat en läsare
Jag har tackat nej till en gratis hockeymatch ikväll.
Jag tackade nej till gratis Carmen på stadsteatern igår kväll.

Resten får ske senare.

Jag är ju duktig idag.