Jag är nog inte den verbala typen
jag snubblar ofta till på orden
väljer inte helt rätt ord
för rätt tillfälle
jag kan tappa bort ord
vid fel tillfälle
stunder av känslor, då låser sig allt
jag är så uppe i ilskan
jag blir röd i ansiktet
jag kokar
men ur min mun ångar inga bra ord
inte dåliga ord heller.
det bara blir stop.
när jag är ledsen gråter jag ut mina ord
dom kommer inte genom munnen.
dom kommer ur i tårar
och genom mina fingrar till skärmen
nu längtar jag efter den andra stormen
när man inte kan säga till att man älskar en person
fast man gör det
att känslan är för stark för att få fram
att orden fastnar där nånstans på tungan
i magtrakten
i hjärtat
vill känna så mycket,
kanske är det då ord inte räcker till för mig
att jag känner för mycket
för att få ut genom munnen.
Hoppas du nöjer dig med min blick
mitt leende
för det kommer du få
October 12th, 2005 at 23:27
Så otroligt vackert…
…och orden kommer, när stunden för alltid är borta… det är först DÅ man vet vad man borde ha sagt…
…det gör så ont, när ingen vill eller ens orkar bry sig om det man har att säga, det som aldrig blev sagt.
Tänk att det finns så många onödiga människor i världen som ingen varken orkar eller vill lyssna på… så känns det för mig i de svartaste stunderna.
…men lika illa är det mitt i glädjen, vem har man att dela den med? när man inte är någon för den som man vill bli sedd av?