När mörkret sluter sig tätt omkring, då börjar tankarna vandra. Vissa kvällar går dom åt vänster, vissa åt höger. Väldigt ofta går dom neråt. Konstigt nog går dom lika sällan uppåt.

Det är då, när mörker-tankarna kommer, som jag funderar. Tänker på vad jag vill, vart jag vill, hur jag vill. Det är då jag lider. Då all ånger kommer. Saker man borde göra, saker man borde gjort. Saker man borde låtit bli.

Det är då jag skriver. Det är mitt balsam, det är mitt sätt att klara mig. Det är då jag klarar vara objektiv och på något sätt lyfta mig från problemet. Är det skrivet så är det så mycket enklare. Så mycket lättare att släppa.

Dumt nog så fattar jag massa beslut under dessa timmar också. Förändringar jag vill genomföra, saker jag vill ändra. Inte så smart med tanke på de många bottnarna jag besöker och de få topparna jag ser utifrån.

På morgonen har jag antingen glömt mitt beslut eller så river jag upp det. Inser att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk. Har gjort så i 10 år nu. Är det då så konstigt att man har svårt för att genomföra sina beslut man fattat i vaket och nyktert tillstånd.

Så är det nu, jag borde tänka, borde komma till skott. Jag borde känna efter och bestämma mig. Men jag borde också ge det tid. Inte lösa allt idag utan låta beslutet mogna fram, över toppar och genom dalar. Kanske kommer jag hitta rätt då.

Jag hoppas det.

Nu fick jag en än bättre komplimang.

I en blog. Den är överösande och jag blev verkligen generad när jag läste den. Men kände mig stolt.

Tack Lena!

Dagens komplimang var från en ny flicka. Eller ny och ny, hur låter det egentligen. Alltså, jag har inte pratat med henne innan.

Eftersom hon inte är från gbg så talar hon inte gbg’ska. Vad jag dock fick höra var nåt liknande detta:

“Du talar söt göteborgska”

Eftersom jag tillhör de där åpna människorna så ska jag även skriva ner en annan komplimang jag fick per sms alldeles innan jag skulle sova igår kväll. Kan nog behöva den.

“Du skriver så bra, precis så där som du är. Din poesi är du.”

Tack VV (jag vet att du läser) och tack L (jag tror inte du läser).

Så mkt är en kram eller lite hångel med mig värt tydligen.
(läs här)

Kom igen! Lite bättre kan ni allt.. Eller?

Skrev just ett långt inlägg om varför jag inte får bredband hemma.

Så funkade inte publish-knappen.. *grrrr*

Nåja, för att repetera det i korthet beror det på att BBB inte lyckats skicka räkning till rätt adress, följdaktligen har jag inte kunnat betala vilket då gör att dom inte kan dra igång mitt nya konto.

Om jag har tur är jag online hemma igen fredag, men måndag tisdag känns mer troligt.

*GRRRRRRRRR*

Nu är jag på jobbet för att hämta hem min dator, skall bli skönt att äntligen få lite mer underhållning i O-bo än bara radio & cd.

En annan följd av att jag får hem min dator är att nu kommer jag återigen att blogga mer, kommer säkerligen släppa mer små personliga tankar och saker. Vem vet, kanske kommer ni till och med få se bilder från lägenheten.

Hur som helst börjar saker och ting bli normala nu igen. Så skönt, har även ett företag som visat visst intresse för mig. Skulle jobba under R då, vore nog inte helt fel även om det finns bättre vägar att gå.

Ang små små steg som jag skrev igår kväll så håller jag på att ändra fokus här i livet. Främst med arbete men även med så mkt mer. Inget bestämt ännu men jag kommer på ett eller annat sätt att välja en annan väg än den rakt fram.

Visade L min poesi igår oxå. Hon tyckte väldigt mkt om den. Till våren skall hon göra nån form av projekt och det vore väldigt kul att göra nåt tillsammans. Att hon sätter bilder till mina ord. Om inte så kanske jag väljer att göra det själv…. Tiden är kommen, jag behöver byta spår, komma vidare.

Jag är tillbaka i vardagen nu, dags att förändra den.