Är det prostitution om man vill aktionera bort en kram eller kanske lite hångel?

Hörde jag 50 öre?

Små små steg är allt jag vågar
Inte åt vänster inte åt höger
skygglapparna har jag tagit på mig
dom gör min väg trygg, så rak och fin

framåt, små små steg framåt.

våga inte svänga, våga inte göra nåt annorlunda
våga inte utmana dig själv.

varför känns det inte rätt,
det jag gör?
bara framåt. blickar backåt,
vågar inte ångra, då försvinner vägen.

skall ta ett steg åt sidan
hitta det grönare gräset
skall vara nöjd
och hitta det jag känner
med små små steg
nån annanstans än framåt.

Ch (för info läs här och sen här) hade ringt mig idag, vet faktiskt inte alls vad jag skall göra. Hon är konstig.

Nästan så jag blir rädd.

Hon vill jag ska komma över på te. Hon vill prata.

Jag är rädd. För mig själv.

Känner så starkt att hon inte är bra för mig. Vik hädan säger så mycket av mig själv på samma gång som en massa annat säger att jag ska åka dit. “Det kan ju inte vara nån fara.”

Jag har länge gått och gnagt på vad jag vill i livet. Jag gick in i IT för det var den enkla vägen. Behövde inte jobba så hårt för att komma nånstans. Jag kunde tjäna pengar. Ganska så enkelt. Inga stora uppoffringar och inga pengar från CSN.

Länge har jag kännt att jag inte vill spendera min tid framför en skärm. Jag vill jobba mer med människor. Hjälpa och förstå, utveckla individer. Ett bra tag har jag försökt få allt mer och mer projektledningsjobb. Kanske är det en framtida väg, kanske inte.

Jag går hur som helst och gnager på ett beslut, en uppoffring som kan komma att förändra allt, fram till januari har jag att tänka. Sen måste beslutet fattas. Skall jag, eller inte…. Jag vet inte, jag måste ta reda på vad jag känner, vad jag vill.. Vart vill jag ta vägen, vart vill jag hamna om 10 år, vart vill jag sluta om 35 år..

Stora beslut som inte är för sent att fatta. Som aldrig är för sent att fatta.

Idag märker jag att jag sovit för lite, är för trött för att detta skall bli en bra blog-dag. Kanske återkommer jag senare ikväll med bättre blog, eller kanske är jag klok nog att bara gå hem och sova efter kvällens kurs.

Om inte annat så hörs vi imorgon..

Kram

~ O ~

Jag är en jäkla sucker för uppmärksamhet. Sitter allt för ofta och kollar besöksloggar, bloggtoppen, räknare, kommentarer, mail etc etc.

Fy faen, känns som man borde sluta med allt. Innan man blir helt fast. Men först bara lite till… Ett par kommentarer och några inlägg till. Sen får vi se. Kanske ska sluta imorgon istället.

Insåg just att det var 3 månader sen jag senast kysste någon, så länge sen jag fick en kyss.

Känns väldigt konstigt och ensamt. På nåt hemskt sätt känner jag hur det nästan knyter sig i magen. Kan inte få fram känslan i munnen. Kan inte riktigt få fram känslan i magen heller.

Har inte varit okysst så här länge på över 7 år tror jag, konstigt. Konstig känsla. Ibland har jag trott att sex var det jag skulle sakna mest.
Ibland har jag trott att det var närheten, ibland en blick och ett leende jag skulle sakna mest.

Men idag så är det kyssen som saknas mig. Som flugit bort. Som jag längtar efter.

Jag vill ha en kyss, men inte vilken som helst.
Jag vill ha en kyss med förhoppningar och drömmar om nåt större. Med någon. Med någon speciell. Med hon. Med Henne!

Fortsättningen blev ännu bättre:

“Och så hade du en söt häck, dessutom..”

Det är nog bästa dumpningen ännu så länge.. =)

Det gick tydligen sådär. Fjärilarna flaxade bara hos mig. Så kan det ju vara ibland. =/

Fick ett snällt mess av henne ändå. Så det får bli dagens komplimang:

“Jag gillar dig. Du är en riktigt bra kille. Kärleksfull mot din omvärld, omtänksam, rar… men… .. du vet.. “

Funderar för övrigt på att byta detta från dagens komplimang till dagens dumpning.. ;)

Jaja.. Inte för att jag känner för att springa vidare o dejta en massa, börjar ju nästan tröttna. Men sitter ute hos kund idag, och hon som sitter på bordet jämte är ju rätt söt och dessutom singel.. ;)

Fick en uppmaning om att tala om för er vad jag känner för er.

Jag älskar ju er alla. Ni höjer mitt ego, ni gör att jag syns, att jag finns. Att jag inte är ensam.

Ni ser mig, tycker (till) om mig, och ni kommunicerar med mig.

Ni som läser
- Jag älskar er alla
Ni som läser och kommer tillbaka
- Jag älskar er alla ännu mer
Ni som läser och kommer tillbaka och dessutom kommenterar
- Ska vi gifta oss?

Och vem har pratat om publikfrieri?

;)

~ O ~

Så, nu har man varit offline i en hel helg. Inte rört en dator sen i fredags.

Man kommer tillbaka till jobbet och har nån förhoppning att man ska ha mängder av kommentarer om saknad, frågor om vart jag tagit vägen etc etc.

Vad har man?

Nada, inget alls. NOTHING!

Ni älskar inte mig. Inte längre. Eller så är ni bara blyga.

Så är det nog.

Kan vidare berätta att det varit en sjysst helg. Fredagen käkade jag o L, sen lyssnade vi på musik till kl 4 med ett antal öl och lite whiskey som sällskap. Måste ju testa den ny-uppackade stereon.

Lördag var sätta upp hyllor och en liten date. Promenad och käk. Trevligt, vill gärna ha mer.

Söndag var hänga tavlor och sen fika med L, på kvällen var det laga indiskt och se på film med M.

Alltså, knappt nåt spännande i helgen alls. Annat än att jag levt utan tv och dator.

~ Over and out ~