Jag brukade aldrig säga Nej,
jag brukade aldrig ens säga nej.
Jag sa vi får se, men nånstans skrek jag NEJ!!!!

Jag brukade alltid säga jag älskar dig,
jag brukade alltid säga att du är så vacker.

Jag vet inte vad jag tänkte, vem jag såg eller vad jag trodde.

Rädslan fängslade mig i ett grepp, för hårt för att bryta. Rädslan av att vara ensam, att bli lämnad. När du sen gick så kände jag mig mer fri än nånsin.

Det var då jag upplevde frihet, det var då jag sträckte på mig som aldrig förr. Med huvudet långt där upp bland molnen är det lätt att säga Nej. Då räcker det att säga nej.

Det är nu jag är fri, det är nu jag inte är rädd.