Jag brukade aldrig säga Nej,
jag brukade aldrig ens säga nej.
Jag sa vi får se, men nånstans skrek jag NEJ!!!!

Jag brukade alltid säga jag älskar dig,
jag brukade alltid säga att du är så vacker.

Jag vet inte vad jag tänkte, vem jag såg eller vad jag trodde.

Rädslan fängslade mig i ett grepp, för hårt för att bryta. Rädslan av att vara ensam, att bli lämnad. När du sen gick så kände jag mig mer fri än nånsin.

Det var då jag upplevde frihet, det var då jag sträckte på mig som aldrig förr. Med huvudet långt där upp bland molnen är det lätt att säga Nej. Då räcker det att säga nej.

Det är nu jag är fri, det är nu jag inte är rädd.

“~ O ~, jag var bara tvungen att ringa dig och berätta att jag tycker du har dom finaste ögonen jag nånsin sett!”
Full flicka i en taxi nånstans mellan lunden och avenyn

Jag behöver fler skor.
Jag behöver torra skor.
Jag behöver varmare skor.

Sa jag att jag fryser om fötterna och att det regnar i göteborg?

Sen jag började skriva i bloggen så ramlar massa idéer över mig, saker jag vill skriva om. Saker jag tänker på. Men när jag väl sätter sig ner för att skriva så blir jag bara blank… Kommer inte på alls vilka ord jag hade, det är som om meningarna bara runnit av mig.

Men så ibland råkar man sitta framför burken medan man får idén. Går direkt in och skriver. Då funkar det. Då kan man säga nåt.

Ibland blir det poesi, ibland blir det djupare funderingar och ibland blir det bara som förra, en rapport från vardagen. Men kul är det hela tiden.

Och fast är jag. Skriver väldigt mycket nu känns det som.

Sen har man de där gångerna man skriver, men inte blir klar, inte blir nöjd. Då slänger jag bara. Insåg idag att man faktiskt kan spara saker utan att publisera dem, skriva klart dom nån annan gång. Vet ärligt talat inte hur det skulle funka på mig. Vet ju hur illa det funkat med texter (läs aldrig funkat).

Så jag fortsätter, skriver och publicerar direkt utan att ens läsa igenom det jag skrivit. Lika bra det, annars kanske man hade cencurerat sig själv.

Nu jobba. Kanske. Eller bara lite blogg till…

Gårdagens eftermiddag gick ganska bra, hämtade M efter jag hade besökt djävulskatten.. Iväg till Ikea där det faktiskt var ofantligt lite folk. Trots lönehelg.

Traskade mest omkring och kollade saker inför OBo planerade lite och provade säng. Kommer nog bli en ny 140.. Känns lagom lixom, funkar helt okej att sova 2 i ett längre tag men känns inte enormt när man sover själv.

Skulle även köpa nytt överdrag till soffan, det gamla är ju inte så fint längre.. Dessvärre så hade dom inte den i lager.

Så summan blev att vi inhandlade följande:
1 st låda med AA batteri
1 st påse med möbeltassar
1 st hållare för tomma plastpåsar
1 st 8-pack trägaljar

Summa 89 kr (inkl påse)

2 wienerkorvar för 10 kr inhandlades oxå eftersom vi båda slarvat med lunchen..

Nåja.. Inte helt jättespännande besök alltså.

Sen förbi o hämtade sushi, åt hemma hos M, båda kände sig rätt fredags-trötta och sega. Stressade iväg och medan vi vandrade längs vasagatan påväg till teatern (bara 5 minuter sena) så ringde det.. Känner ni för att gå på gratis-bio istället?

Hmmm.. 2,5 timmars Faust på vers eller bio? *Gäsp*
Svårt val, eller nä.. Inte alls.

Vi möttes upp på draken för att se filmen vi inte ens visste namnet på, visade sig vara galapremiär av Den sista trippen, skriven och regiserad av Henrik Wallgren. Visste inte nåt om vad jag skulle vänta mig, Henrik kan vara lite hur som helst. Kan bli väldigt bra ibland och lika dåligt ibland. Hur som helst var det en riktigt svart story som tog sig mer och mer. En del överraskningar och en del snygga lösningar. 4 O av 5 möjliga får väl bli slutbetyget.

Sen drog vi vidare till “Min bror och jag” för lite vin och öl. Hemåt kring midnatt igen, ganska lagom. En sjysst kväll helt enkelt.

Sov gott och nu sitter jag här på jobbet och skall försöka uppgradera ett CRM-system men är sååå osugen. Alla bra undanflykter för att inte göra det börjar sina.. Så det är väl bara att bita i sura äpplet.

Återkommer snart med lite poesi istället.