Hur kan det komma sig att man först inte har nåt att göra och sen hux flux tvivlar på hur man skall hinna med allt. Jag måste sluta att lova saker..
Det som iofs är skönt är att det mesta inte är jobb-grejer idag utan annat som skall fixas. Skall åka förbi mormor med grejer till djävulskatten. Skall hjälpa syrran med lite krafs och skall fota vacker utsikt med L.
Har lyckats bocka av att gratta B och få kontakt med banken. Måste ringa Jmy och snacka jobb, och måste dessutom hålla lite photoshop-kurs. Sen borde jag skriva ett trevligt mail och tacka J för ett kul samtal igår. Hade ju riktigt kul och vill prata mer, men hinner inte riktigt. Inte stressa… Allt får ha sin tid. Hon förstår säkert…
Mitt i detta så vill jag skriva. Men jag hinner inte. Känns jobbigt, att inte ha tid. Jag behöver ju skriva. Det har blivit som en drog.
Får stoppa här och styra upp resten av dagen.
~ O ~
Ps. Glömde säga att jag har druckit alldeles för lite kaffe, bara det är ju hemskt!
September 29th, 2005 at 16:23
Du får springa och ta en “cigarrenkaffe” då - sen klarar man det mesta
för du vet -läsandet är oxå en drog