God morgon kära besökare

Idag känns det som en minst sagt konstig dag. Jag har gått upp alldeles för tidigt, jag har en konstig känsla i kroppen och jag har fått reda på varför jag blev dumpad av Jenny (1, 2).

Antar att ni inte är speciellt intresserade av när jag gick upp och den konstiga känslan är svår att beskriva.. Så jag tar helt enkelt och berättar om Jenny.
(För övrigt är hon förmodligen den sista jag kommer nämna vid namn och inte initial).

Vi började med att vi sågs på Klara här i stan. Hade hur kul som helst, massa timmar, drog vidare när klara stängde. Hade skitkul hela kvällen. Så småningom så avslutades natten med att jag bjöd på te. Vi gick på bio några dagar senare.. Jag var så upp över öronen charmad, jag var överumplad hur bra och hur söt hon var. Hade sms-kontakt och fick massa schyssta gliringar som verkligen fick mig att tro att hon var lika intresserad av mig. Vi skulle ses på fredagen innan jag startade denna bloggen. Hon drog sig ur.. Då kom känslan av att nåt var fel…

Hur som helst hörde hon inte av sig förrän hon sa att “mer än såhär kommer det inte bli.”

Jag svarade och idag fick jag ett mail, där kom förklaringen. Hon hade sprungit på en annan kille, som lyckats ta henne “med storm”. Hon skriver väldigt snällt och på ett sätt blir jag jätteglad:

“Du verkar så himla bra så jag hoppas verkligen att du har det bra. Ha det så himla bra och fortsätt med din lite rock ’n rolliga stil…”

Men…

Varför kan inte jag ta en sån där underbart flicka med storm? Varför kan inte jag för en gång skull träffa rätt?

Idag känner jag mig som en sån där kille som folk vill ha som kompis. Eller möjligtvis en bekväm pojkvän..

Jag är ingen storm, jag är en snäll, varm sommarbris.

FAEN!
Vart tar dom vägen på hösten?