Jag har en lite teorier kring det där med kärlek och livet..
¤ Varje val jag gör är det bästa jag kan göra just då. Bäst för mig själv i den situationen jag är i just då. Det är inte alltid det bästa valet för alla men det är det bästa valet jag kan prestera.
¤ Försök att inte ångra några val man gjort. Man tog det val man trodde var bäst. Gick det fel så får man ta till sig det som hänt som konstruktiv kritik (feedback) och försöka göra om på ett annat sätt.
¤ När jag går in i en relation (löv eller ikke) försöker jag alltid vara mig själv så mycket jag bara kan. Att inte spela några spel och bara försöka förmedla det man vill och känner. Om det sen går helvete (eller inte går alls) då har man rent mjöl i sin egen påse. Då är sorgen så mycket lättare att bearbeta..
¤ Se alltid människan mitt emot dig. Försök förstå och visa när du förstått.
¤ Försök att ge komplimanger till dem som förtjänar det. Kan vara nåt så enkelt som att verkligen se en person. Att säga att man blir glad av den människan eller att han/hon gjort nåt bra. Och det är ju trots allt att få beröm för den person man är än sitt utseende.
Oj, nu blev jag värsta Dr Phil. Tror det kommer visa sig varför men ännu så länge tar jag det lilla lugna med varför.. En sak är dock säker.. Fler teorier kommer.. Har lite svårt att verbalisera dem ännu så länge..
Vad tycker ni?
September 27th, 2005 at 10:43
Otroligt bra saker! Verkligen! Men det känns svårt att leva efter allt… kanske inte för varje människa och så men jag applicerar det på mig. För mig skulle det vara lite svårt. Just för att det finns saker som hindrar mig. Som du vet t.ex. blyghet inför att blottlägga sina känslor inför andra. Vilket jag tycker jag gör genom att ge en komplimang som kommer så där från djupet. Visst säger jag att jag tycker ngn ser bra ut, har snyggt hår eller gör en bra sak. Men att säga att Du är en av de bästa människorna jag känner. gör att jag sätter mig i en sårbar sits.
Så därför tror jag att man måste deala lite med sig själv för att kunna vara sitt bästa jag mot andra. :)
September 26th, 2008 at 20:31
Riktigt bra faktiskt. Håller med dig på alla punkter.
Jag vet inte om jag håller med nina, för man
måste ju blev av med den blygheten. Innerst inne är alla rätt lika!
Vi lever tillsammans och vi lever inte alltför länge, man ska passa på.
Det bästa av det du skrev var nog:
¤ När jag går in i en relation (löv eller ikke) försöker jag alltid vara mig själv så mycket jag bara kan. Att inte spela några spel… etc.
Då kan man vara nöjd med det man “presterat” i relationen och slipper fundera i, vad kunde
jag gjort annorlunda? Ingenting, jag var mig själv. Människan var kanske bara inte
rätt för mig. Däremot kan man få ett mycket sämre självförtroende av den anledning,
“jag var mig själv men de lyckades inte?”.
Bra sagt!
/Unic