Så, vad hände egentligen igår natt. Och vad hände inte, blev det nåt kaffe? Blev det nåt vin? Blev det nåt annat? Blir det nåt mer..? Var det OCh eller var det O & Ch?

Frågorna är många..

03:30
Jo, jag åkte hem till Ch.. När jag kliver in genom dörren så står hon där alldeles bedårande med ett glas vin. Vi går in i köket. Hon röker en cigarett i fönstret och försöker bracka på mig lite vin.. “Nej, jag vill inte dricka ikväll.. Och nej tack, lite för sent för kaffe”

Vidare in i vardsagsrummet. Sätter oss i soffan, hon kastar sig bakåt o slänger upp benen mot mig.. Hon börjar prata om semestern, om hur hon varit 2 veckor i spanien med sin pappa. Vi börjar diskutera vad man är bra på och vad man är dålig på som person. Hon berättar hur svårt hon har för att sätta ord på känslor, och det märks. Lite onykter (eller kanske mycket) så blir det inte lättare. Hon blir nervös när jag är tyst och bara tittar på henne.. Trots att jag ler.

Ena sekunden böjer hon sig fram och pussar mig, andra sekunden så smiter hon bakåt. Hon är så otroligt inbjudande för att i nästa sekund vara totalt avvisande. Jag blir förvirrad och frågar henne vad hon egentligen vill med att ha mig där..

“Jag vill ha en vän…”

Sakta börjar hon öppna sig, sakta får jag reda på mer.. Och ja, jag tror verkligen hon behöver en vän. Jag tror hon är bland de mest ensamma människor jag känt. Men hon behöver mer än en vän. Hon behöver nån som alltid är där för henne. Hon behöver hjälp.

Så mycket ömsinthet kommer upp i mig.. Borde inte ge den, jag är inte den som ska bära henne. Jag är inte den som ska lösa hennes problem. Hur mycket det än lockar att bära så är det hennes ryggsäck som behöver nystas upp, och det är det bara hon som kan göra. Det blir ett långt samtal. Hon ber mig sova över. Hur lockande det än är inser jag att vi behöver och vill olika saker.. Hade det varit den gamla O så hade jag stannat, försökt hjälpa på alla sätt och vis. Burit tills jag själv kreverat..

Men den gamla O finns inte längre, idag så är han lite mer sunt egoistiskt. Idag är han inte han som hjälper hela omvärlden med deras problem. Han har sina egna..

Jag tar Ch till sängen, bäddar ner henne, sätter på en bra skiva och sätter mig på sängkanten, pratar lite med henne och när hon somnat blåser jag ut ljusen och går min väg…

Resultatet av kvällen är kanske inte vad jag först ville men jag är ändå på nåt sätt nöjd med att jag gick, att jag var snäll, tog hand om henne men satte en lagom gräns och vaknade hemma(?) i TempBo.

Dagens komplimang får väl vara från henne (den kom ju efter midnatt):
- O du är en väldigt fin person, du är bra på att älska (människor) och du är värd att älska.
Ch, aningens onykter (?) i soffan kl 04.nånting