Nu skall jag lämna datorn, skall träffa vännen L och gå på t-shirtjakt. Hon har sjysst smak och dessutom är det ju alltid kul att ses. Sen möter vi nog upp vännen B och fikar nånstans passande (vasa/haga el liknande).

Efter detta drar jag hem till M o sover där i natt. Känner mig redigt trött efter nattens små äventyr och inget kaffe på hela dagen så jag lär inte vara världens roligaste ikväll. Men vi får se. Övertrött är inte allt för långt borta..

Publik-rekord:
Idag så firar jag 8-dagars firande. En vecka och en dag. Och nu har jag haft cirkus 150 besökare. Det är inte en sån dålig summa… Ganska glad, smickrad och stolt är jag.

Men vad som är lite extra kul är att det just är idag jag haft absolut flest besök. Snart 50 besökare, bara sen midnatt. Antingen så har länkar från mina kommentarer i andra bloggar mass-klickats eller så är det nåt rykte som gått kring mitt nattliga samtal…

Hur som helst, hoppas ni fortsätter läsa och framförallt, hoppas ni fortsätter kommentera, fråga och tycka till!

Kärlek till er alla

Din röst hörs genom telefonen. Jag svarar på din fråga, och jag kan höra ditt leende. Jag ler tillbaka.. Ut i det ensamma rummet, fast ändå mot dig, mot ditt öra, i din telefon.

Jag drömmer mig bort om att vara din, när jag pratar med dig, när jag läser dina sms, när jag ser på dig. Jag försvinner bort. Det är inte det att jag är okoncentrerad eller ointresserad. Jag har ju bara svårt att inte vilja vara din!

Drömmar om samtid, drömmar om framtid, drömmar om drömmar tillsammans..

Drömmar

Så, vad hände egentligen igår natt. Och vad hände inte, blev det nåt kaffe? Blev det nåt vin? Blev det nåt annat? Blir det nåt mer..? Var det OCh eller var det O & Ch?

Frågorna är många..

03:30
Jo, jag åkte hem till Ch.. När jag kliver in genom dörren så står hon där alldeles bedårande med ett glas vin. Vi går in i köket. Hon röker en cigarett i fönstret och försöker bracka på mig lite vin.. “Nej, jag vill inte dricka ikväll.. Och nej tack, lite för sent för kaffe”

Vidare in i vardsagsrummet. Sätter oss i soffan, hon kastar sig bakåt o slänger upp benen mot mig.. Hon börjar prata om semestern, om hur hon varit 2 veckor i spanien med sin pappa. Vi börjar diskutera vad man är bra på och vad man är dålig på som person. Hon berättar hur svårt hon har för att sätta ord på känslor, och det märks. Lite onykter (eller kanske mycket) så blir det inte lättare. Hon blir nervös när jag är tyst och bara tittar på henne.. Trots att jag ler.

Ena sekunden böjer hon sig fram och pussar mig, andra sekunden så smiter hon bakåt. Hon är så otroligt inbjudande för att i nästa sekund vara totalt avvisande. Jag blir förvirrad och frågar henne vad hon egentligen vill med att ha mig där..

“Jag vill ha en vän…”

Sakta börjar hon öppna sig, sakta får jag reda på mer.. Och ja, jag tror verkligen hon behöver en vän. Jag tror hon är bland de mest ensamma människor jag känt. Men hon behöver mer än en vän. Hon behöver nån som alltid är där för henne. Hon behöver hjälp.

Så mycket ömsinthet kommer upp i mig.. Borde inte ge den, jag är inte den som ska bära henne. Jag är inte den som ska lösa hennes problem. Hur mycket det än lockar att bära så är det hennes ryggsäck som behöver nystas upp, och det är det bara hon som kan göra. Det blir ett långt samtal. Hon ber mig sova över. Hur lockande det än är inser jag att vi behöver och vill olika saker.. Hade det varit den gamla O så hade jag stannat, försökt hjälpa på alla sätt och vis. Burit tills jag själv kreverat..

Men den gamla O finns inte längre, idag så är han lite mer sunt egoistiskt. Idag är han inte han som hjälper hela omvärlden med deras problem. Han har sina egna..

Jag tar Ch till sängen, bäddar ner henne, sätter på en bra skiva och sätter mig på sängkanten, pratar lite med henne och när hon somnat blåser jag ut ljusen och går min väg…

Resultatet av kvällen är kanske inte vad jag först ville men jag är ändå på nåt sätt nöjd med att jag gick, att jag var snäll, tog hand om henne men satte en lagom gräns och vaknade hemma(?) i TempBo.

Dagens komplimang får väl vara från henne (den kom ju efter midnatt):
- O du är en väldigt fin person, du är bra på att älska (människor) och du är värd att älska.
Ch, aningens onykter (?) i soffan kl 04.nånting

Det ringde just på mobilen. Jag borde inte ens vara vaken, men eftersom jag var det svarade jag. Det var Ch som jag sovit över hos en gång för några veckor sen. Hon sa att hon inte hört av sig för hon varit med sin pappa i Spanien.

Hon verkade nästan övertrött, eller överglad. Kastade pussar i telefon. Kom och tänka på vår natt tillsammans. Hon var fin, jag var ful, hon var snäll, jag var villig. Hon sa nej tack och vi somnade och vaknade fortfarande fulla..

3 minuter hinner vi prata, sen vill hon bjuda hem mig på kaffe. kl 03.05 en måndag. Hon är nog mer galen än mig. Jag svarade att jag struntar i kaffet men gärna kommer över.. Så nu ska man ut o åka bil.

Wish me luck!

Rapport kommer imorgon (idag) såklart.

Längtan efter förståelse, efter att bli sedd. Efter ett leende. att tappa andan, att bli yr, att ha svårt att stå, att inte kunna sitta still. Längtan efter ett skratt, ett leende.

Efter ditt skratt efter ditt leende.

Gör nästan vad som helst, viker mig dubbel, slår kullerbyttor, tar ner månen.

Helt utan självkänsla blir jag en astronaut för din skull. Jag blir din gubbe i månen. Längtan gör mig till din clown, din artist. Bara för att få vara din.

Din!

Jag har en lite teorier kring det där med kärlek och livet..

¤ Varje val jag gör är det bästa jag kan göra just då. Bäst för mig själv i den situationen jag är i just då. Det är inte alltid det bästa valet för alla men det är det bästa valet jag kan prestera.

¤ Försök att inte ångra några val man gjort. Man tog det val man trodde var bäst. Gick det fel så får man ta till sig det som hänt som konstruktiv kritik (feedback) och försöka göra om på ett annat sätt.

¤ När jag går in i en relation (löv eller ikke) försöker jag alltid vara mig själv så mycket jag bara kan. Att inte spela några spel och bara försöka förmedla det man vill och känner. Om det sen går helvete (eller inte går alls) då har man rent mjöl i sin egen påse. Då är sorgen så mycket lättare att bearbeta..

¤ Se alltid människan mitt emot dig. Försök förstå och visa när du förstått.

¤ Försök att ge komplimanger till dem som förtjänar det. Kan vara nåt så enkelt som att verkligen se en person. Att säga att man blir glad av den människan eller att han/hon gjort nåt bra. Och det är ju trots allt att få beröm för den person man är än sitt utseende.

Oj, nu blev jag värsta Dr Phil. Tror det kommer visa sig varför men ännu så länge tar jag det lilla lugna med varför.. En sak är dock säker.. Fler teorier kommer.. Har lite svårt att verbalisera dem ännu så länge..

Vad tycker ni?