Vännen H verkar lite nere. Funderar på om han tycker om piggelin. Skall nog åka och hälsa på honom och ge honom en piggelin.

Man ska ta hand om de sina.

Dagens uppgift att skriva en text är svårt.

Förr i tiden flöt texten, den bara kom. Som om den behövde komma ut. Kanske behövde jag släppa ut den på den tiden. Oftast fanns en känsla som jag utgick från. Skrev det som kom. Fanns det en idé om innehåll och mål med texten var det alltid vagt. Jag flödade och orden rann ur mina fingrar in i tangentbordet och upp på skärmen…

Så fungerade det förr. I 20-årsåldern. På gymnasiet. På högstadiet. När jag var ung.

Idag började med en idé, sen en titel. Sen försökte jag skriva. Orden flöt inte. Allt känns bara uppspaltat. Ingen flow i varken orden eller skrivandet. Krystat är nog ett bra ord.

Jag har lyckats krysta fram texter massa gånger under årens lopp. Beställningsjobb skulle man kunna kalla det. Skriv en text till den här låten har nån i banden sagt. Men inser nu hur lite de berör mig. Därför lägger jag undan denna idén och låter den mogna ett par dagar.

Vidare kan jag skvallra om att det blir en fika med Håkan om jag har tur, efter det så blir det lugn kväll med M. Kanske en film? Lite sugen på typ Donnie Darko eller nåt annat sjysst.

Imorn blir det extraknäck på morgonen o lunch med Jmy, sen blir det tillbaka till vanliga harvandet!

Så bli inte orolig min läsare (du vet vem du är), om du inte hör nåt förrän fredag lunch. ;)

Tips #3
David Urwitz är verkligen en toppenkille som hängt med mig under det senaste halvåret. På nåt sätt har han lyckats vara viktig under varje fas trots att han inte fastnat nånstans.
www.davidurwitz.se

Dag 3 börjar med en gäspning från dag 2.

Idag skall det gå omkring lite elektriker o fixa med elen på jobbet så det känns som man kan ta det lugnt med att åka dit. Så jag snoozade på, och snoozade på.. Nu har jag ändå varit igång hår nån timma. Så snart är gäspningarna borta..

Så till rapporten på gårdagen.

Den var precis som jag trodde. Lite sämte, lite tråkigare och inte någon som helst anledning att göra om det. Vissa saker lär man sig aldrig. Hade ju kunnat gissa 90% av gårdagen. Och faktum är att bara det gör ju allt betydligt tråkigare.

Dags att avsluta det nu i alla fall. Ingen större skada är ju skedd. Och det hör ju faktiskt till ovanligheterna i min historia. Nån skada har det ju alltid blivit… Nån form av Collateral damage* har jag lixom alltid räknat med. Om inte annat på mig själv…

Satan vad mycket dumt jag gjort för den tillfälliga njutningens skull. Känns skönt att för en gång skull satsa på att ha rent mjöl i påsen och att kunna säga ifrån.

Dagens uppdrag #1: Skriva en text på temat att man inte vill träffa rätt flicka när man är nysingel. Man vill ju vara redo för henne.
Dagens uppdrag #2: Säga nej tack och fortsätta hålla mjölet rent.

Förresten så inleddes morgonen bra, fick en underbart fin komplimang av en gammal tjejkompis: “Ibland säger du sådär sjukt bra saker som beskriver precis vad jag tänker fast jag inte har formulerat det själv!!!”
Snacka om att man blir glad av nåt sånt..

För övrigt borde jag ta tag i dagen nu..

*Collateral damage
Oavsiktlig skada / oavsiktliga skador
Frasen används främst i engelskspråkig militär jargong och innebär skador som inträffar oavsiktligen på civilbefolkning eller civila byggnader i en krigssituation.